Snor, sång och dans

Idag är vi inte alls i fas med tillvaron. Jag brukar försöka vara någon slags manisk Stepford-fru på morgnarna, för att känna att jag kommer igång liksom. Idag började allt fel. Min tanke var "jag bäddar inte sängen för jag kanske kan se om det finns någon tvättid och då kan jag tvättta lakanen". Sedan eskalerade det. Jag har inte duschat, inte satt in frukostdisken i diskmaskinen, och framför allt inte kollat om det finns någon tvättid. Och nu ligger dottern i vagnen på balkongen på inrådan av sagotant/bvc-sköterska Pia. Frisk luft får barn att sova bättre et cetera. Och nu kan jag ju inte gå ner i tvättstugan. Och inte duscha heller, för det finns inte en chans att jag hör henne skrika från balkongen in i duschen. Jag kan däremot sätta in frukostdisken i diskmaskinen och ta kattlådan. Men jag känner inte riktigt för det.

Imorse hade vi en ganska intensiv fight, jag och Isabelle. Hon satt i sin bumbostol i lugn och ro när jag ondskefullt kom med näsfridan i högsta hugg (ni vet den där snorutsugningsmanicken). Isabelle ville:
1: Inte förstå varför den behövdes.
2: Absolut inte samarbeta.
Ett tag trodde jag att hon på ren vilja faktiskt skulle ta sig ur bumbostolen genom sina häftiga kaströrelser bakåt. Efter tio minuter med näsfrida, hushållspapper och tops var vi så båda två genomsvettiga och rödgråtna (iallafall Isabelle)  och ungefär hälften av snoret försvunnet från näsborrarna. No thanks to näsfridan. Så fort jag tog fram den grabbade Isabelle tag i slangen, vilket totalt förstörde syftet med att använda den. Hela incidenten fick mig osökt att tänka på det här:

"Jag vill bara meddela att det här med att försöka få på ett regnställ på min son mer påminner om att försöka få ner en oljedränkt och pissförbannad havsörn i ett iPhone-fodral." 

Vilket också osökt får mig att tänka på att om ni inte läser Fredrik Backmans blogg än så måste ni genast börja göra det. Ett gott skratt och allt det där. Apropå ett gott skratt så är det skönt att äntligen ha hittat någon som inser att jag har riktig talang. Varje morgon utför jag bejublade framträdanden för Isabelle innan frukosten. Jag sjunger och dansar, häromdagen var det till Beastie Boys "Sabotage" och idag till Veronica Maggios "Välkommen in" (maken var inte hemma). Isabelle sitter i sin bumbostol och skrattar med hela ansiktet och viftar på armar och ben. Jag kanske ska söka till Idol eller något? Eller till True talent. Då kan jag ju snacka med den där bruden om hennes glugg mellan tänderna.


Inte efter sång- och dansnummer. Efter snorborttagning. Traumatiserat barn med fria näsgångar.

Kommentarer
Postat av: Anna

Det låter ju skitjobbigt det där med snor-mojjan! Har aldrig hört på maken, hahaha! Det är bara att läsa din blogg för ett gott skratt!

2011-09-01 @ 11:10:05
URL: http://www.life-of-anna.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!