Smugglosmurf

Ikväll lämnar jag så åter över lilla laptopkompisen till maken, eftersom det är en del i vårt hems terrorbalans gällande laptopkompis, stationär dator som enligt maken "tvångsförvisats" in i sovrummet samt ett relativt osunt Idolberoende från min sida.

Hade jag fått min fullständiga vilja igenom hade jag suttit i tv-soffan med laptopkompisen framför mig och maken hade haft sin egen laptopkompis. Hade maken fått som han velat hade han haft en egen grotta till sin stationära dator. Ett tag försökte han få det till att dotterns rum var hans grotta och ett tag fick han också ha sin stora klump till stationär dator därinne. Sedan satte jag stopp för det och stora klumpen till stationär dator står nu i vårt sovrum. Där dottern fortfarande sover relaterat till att hon fortfarande vaknar på nätterna i kombination med att hennes mor gärna ser att hon fortfarande befinner sig väldigt, väldigt nära moderskeppet, bara utifall att hon skulle sluta andas eller så. Kort och gott kan alltså makens stora klump till stationär dator inte användas när dottern sover. Och eftersom det är "mitt fel" att han inte kan det får jag vid Idol och Top Model snällt upplåta lilla laptopkompisen till maken. Det är reglerna.

Ett tag tittade maken på ovanstående program med mig, men det uppstod komplikationer, så samtittandet har nu avslutats. Spiken i kistan var den stora Peter Jihde-incidenten som inträffade under hösten 2010, det vill säga mitt under graviditeten. Under graviditeten var jag en smula, hur ska jag uttrycka det, stingslig. Och tydligen väldigt imponerad av Peter Jihdes insats i Idol. För när maken kom med den ena sarkastiska kommentaren efter den andra om Jihde exploderade jag till slut, mitt i min gravida storhet. Jag minns hur maken tittade på mig ungefär som om jag kom från en annan planet (Venus?) och därefter lämnade rummet för att sätta sig i sin dåvarande grotta. För på Kiviksgatan hade maken faktiskt en egen grotta.

Iiiiiih, nu börjar det! Jag lämnar er åt ert öde utan eftertanke! Ni klarar er!