Vem är du och vad har du gjort med Johanna?
Man gör mycket skumma grejer när man får barn som man aldrig trodde att man skulle göra. Ibland reser man sig i fullständig panik ur soffan och springer som en gasell från ett hungrigt lejon in i sovrummet, till synes av ingen uppenbar anledning alls, mer än att man plötsligt fått för sig att ens barn har dött i sin spjälsäng medan man själv suttit och tittat på tv i godan ro. Ganska ofta stoppar man även grejer som tappats på golvet, oavsett golv, i sin egen mun som sterilisator innan man ger det till sitt barn igen. Man diskuterar barnets bajsmängd och bajsets konsistens med en sådan intensitet att det faktiskt skrämmer en själv litegrann.
Men det allra mest okarakteristiska som hänt såhär långt är pysslandet. Jag skäms nästan över att säga det, men, ja, det är sant. Jag har börjat pyssla. Idag har jag pysslat med en sådan intensitet att jag plötsligt blev tvungen att sluta eftersom limstiftet tog slut. Fattar ni? Limstiftet som jag köpte för ett par månader sedan tog slut. Innan dess har jag haft typ ett limstift i femton år utan att det tog slut. Man undrar om de samtidigt med epiduralen under förlossningen sprutade in någon personlighetsförändrande drog med långtidsverkande effekt, eller om det helt enkelt bara är så att man har blivit någon slags vuxen. 
Bara det att man köpt en sån här bok för över 200 spänn gör lite att man borde spärras in tycker jag nog.
Men så gör tanken på hur glad Isabelle ska bli när hon bläddrar i den om femton år att det är värt hur mycket som helst att sitta och göra slut på limstift efter limstift.
