Smugglosmurf

Snart, snart är mina gräsänkedagar över! Nu måste jag skynda mig att tänka alla de där viktiga tankarna jag trodde att jag skulle tänka. Det hinner jag nog precis med innan maken återvänder hem.

Dottern vaknade halvfem imorse. Nicht gut (jag läste franska under skoltiden, så är det felstavat får ni skjuta mig). När jag till slut flyttade över henne till min säng utsatte hon mig för en rad ganska våldsamma saker, typ sparkar och hårborttagning, tills jag förstod att hon ville att vi skulle gå upp. Därav hann vi med att ringa vaktmästaren på telefontiden, eftersom vi haft stopp i köksvasken hela veckan nästan. När han kom betedde jag mig genusvidrigt genom att inte veta hur man tar bort köksluckan till vaskskåpet. Illa. Fast jag tror ändå att han lyckades lösa proppen med sin sån där gummigrej som han hade med sig. Själv stod jag patetiskt och försökte få tag på maken så att han telefonledes kunde hjälpa oss med köksdörren. Måste verkligen gå lite kurser i praktiskhet. Jag är hopplös.

Nu försöker jag hålla dottern vaken och på gott humör fram tills maken kommer hem. Är han något lite som jag har han saknat henne helt vanvettigt mycket sedan i onsdags, även om han uppdaterats med kontinuerliga mms, så jag tänker att hon inte ska sova när han kommer hem. Än så länge går det över förväntan, mycket tack vare den gode vännen babybjörn. Nu sitter hon dock i sin stol och säger babababa, vilket helt klart indikerar gott humör. Som vi alla vet vid det här laget kan det dock vara ett bedrägligt lugn som väldigt snabbt byts ut mot vrålhunger och komplett utmattning. Klurigt.