Smugglosmurf

Sedan klockan åtta imorse är jag gräsänka. Maken har tillfälligt lämnat mig för att hjälpa vänner på västkusten med att riva ett innertak (mycket händig man, maken). Jag trodde att jag skulle ha det väldigt mysigt och skönt här hemma i min ensamhet, men måste tyvärr citera Joey i Vänner när han flyttar till egen lägenhet:
"I thought it'd be nice to have some time alone with my thoughts, but it turns out I don't have as many thoughts as you think."

Så här sitter jag med en kopp te framför tv:n och vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Isabelle var episkt trött redan vid kvart i sex, så hon sover sedan en dryg timme tillbaka. Idag har vi:

- Äntligen gått till Kockum fritid för att kolla upp vad de har för träningsalternativ. De visar sig ha ett ganska klent och skralt gruppträningsschema jämfört med gamla hederliga Friskis och Svettis. Mannen i kassan var väldigt intresserad av att göra reklam för mamma- barngympapasset och berättade tre gånger på lika många minuter hur bra det passet är. Själv försökte jag lika många gånger föra in samtalet på spinning. Jag kände att han och jag hade lite olika fokuspunkter. Tyvärr ligger ju Friskis och Svettis numera alldeles för långt bort för att det ska vara görbart att träna där.

- Gått på inte mindre än två promenader. Mycket för att Isabelle överhuvudtaget skulle sova middag.

- Tvångsätit kyckling, ris och grönsaker (Isabelle). Det gick ned ungefär två skedar innan läpparna kneps ihop.

- Försökt att ha en lättsam inställning till det här med mat och bebis (jag). Lyckats endast delvis. Försökt intala mig att ingen vuxen människa bara äter välling och att det säkert ordnar upp sig.

- Legat på mage på golvet och grymtat "Gnmpmffffffffff!!!" (Isabelle). Frustrerande att bara kunna ta sig bakåt och runt i en cirkel när det man egentligen vill är att krypa framåt.

- Ringt ett samtal jag borde ringt för längesedan och bokat in en liten tur till Mellbystrand i nästa vecka.

Oroar mig lite inför att ensam ta alla nattpass plus morgonpasset med Isabelle. Hon har efter sin feberepisod lagt sig till med ovanan att vakna flera gånger per natt. Förvisso bara en gång för att äta, men illa nog när de andra gångerna involverar att ligga och säga "bababa" tills hon buffats till sömns igen alternativt att skrika till ganska högt i sömnen. Maken brukar vara en klippa med morgopasset medan jag själv, not so much the morgonmänniska, tar nattpassen. Bäst att se det som en utmaning. Och kanske eventuellt att lägga sig ganska tidigt.