Versatile blogger

Hazaa! Äntligen ännu ett uppdrag. Djupt syrliga Anna in Australia har gett mig ett uppdrag, och som ni vet tackar jag aldrig nej till bloggguppdrag.

Jobb nummer ett är att länka till uppdragsgivaren, alltså som sagt Anna in Australia. Anna och jag gick i samma klass på gymnasiet på den tiden det begav sig. Hon flyttade sedermera till Australien där hon nu har bott under en längre tid, med lite pauser för boende i London och Amsterdam. Anna bloggar om sin tillvaro i Australien, där hon försöker uppnå ett zenaktigt och meditativt lugn, tänk hippie. Tyvärr har hon nyfunna fiender i de bush turkeys som insisterar på att förstöra hennes trädgård och samtidigt sätter det där meditativa lugnet på prov. Jag kan inte annat än att rekommendera att ni läser om hennes kamp mot bush turkeys samt allt annat som innefattar ett liv down under, till exempel koalabjörnar i trädgården och hur man aldrig tackar nej till en gratis kopp kaffe. Det enda koalaliknande på Ribersborg är den på lördagsnätter rödgråtna, fulla grannbruden mittemot, och henne klarar man sig utan. Men nu kom vi visst ifrån ämnet.

Jobb nummer två är nämligen följande: Att dela med sig av sju saker som man inte tidigare delat med sig av på bloggen.

1. Jag kan inte rapa utan att kräkas. Så har det varit så länge jag kan minnas. Två gånger har jag plötsligt och utan förvarning rapat UTAN att kräkas, men generellt är det en rätt bra regel att snabbt flytta sig om man hört en rap komma över mina läppar.

2. Fram tills jag var 21 hade jag inte lärt mig hur man snyter sig. När jag var 21 bodde jag på Irland och var så knallförkyld att min finska roomie förbarmade sig över mig på pubtoaletten och lärde mig hur man gör. Det var bara det att snoret aldrig slutade komma när jag väl börjat. Så jag var tvungen att gå hem från puben tidigare (en dödlig synd på den tiden) och fortsätta snyta mig. Ni behöver inte tro mig om ni inte vill, men jag snöt mig utan avbrott från klockan 22 till klockan 02. En mycket obehaglig historia, utan att gå in på alltför närgångna detaljer. Sedan dess har jag inte snutit mig. Man vet ju aldrig när snoret tar slut, och jag har annat att göra än att hålla på att snyta mig i timtal.

3. Att jag är hopplöst anal när det gäller det svenska språket med allt vad gäller stavning och grammatik vet ni ju sedan gammalt. Däremot, vad ni inte vet, och som jag ogärna erkänner, är att jag ända sedan högstadiet haft väldigt svårt med styckeindelning när jag skriver. Jag har helt enkelt svårt för att se helt kristallklart när det ska vara nytt stycke och när det inte ska vara det. En skam är det, I tell you!

4. Att jag under förlossningen, efter att narkosläkaren till slut, efter tre misslyckade försök, lyckades sätta epiduralen sa följande till honom när han bad om ursäkt för alla felstick: "Äsch, det var bara trevligt!".
Jag tänkte att man faktiskt aldrig vet när man springer på narkosläkare på jobbet, och att det kunde vara bra att ha gjort ett gott intryck liksom. Jag var också rätt hög på syrgas.

5. Jag är ganska passivt aggressivt lagd, trots att jag försöker att inte vara det. Min första tanke när jag drabbas av en oförrätt är att jag vill skriva en arg lapp, och jag tvingar nästan alltid mig själv att låta bli att göra det.

6. Jag har inte körkort, för jag tror att någon kommer att dö om jag skaffar körkort. Det känns som att jag i kombination med ett ton stål är en mycket dålig kombination. Tyvärr, för den det nu är som kommer att dö, har jag bestämt mig för att det nog ändå snart är oundvikligt att inte ha körkort. Kommer ni ihåg den gamla Hassan-busringningen till en körskola? Uppringaren kontaktar en körskola och låtsas att hans förra körskolelärare till slut avfärdat honom med orden "Åk taxi för helvete, i resten av ditt liv". Det kommer att vara jag. Fast på riktigt.

7. Jag har ett uselt ansiktsminne i kombination med ett uselt namnminne. För två veckor sedan var jag på Normans Deli och åt lunch. Efter lunch frågade jag en svartklädd tjej som stod vid buffén om kaffe ingick i lunchen. Hon sa att hon inte visste, för hon jobbade inte där. Däremot berättade hon för mig att hon är med i min mammagrupp på BVC. Vi har träffats tre gånger tidigare. Hon heter... något. Jag försökte fotografera in henne i mitt minne innan hon gick. Inte för att det spelar någon roll längre, för den pinsamma situationen har redan inträffat, men jag kan ju försöka komma ihåg henne ändå, så att jag kan be om ursäkt en extra gång när vi ses igen. Risken är bara att jag ber om ursäkt till någon annan i mammgruppen vars ansikte jag inte heller kommer ihåg, och då blir det bara ännu värre.

Sådär ja. Jag hoppas att ni känner mig en liten smula bättre nu och att ni helt säkert lovar att hoppa undan om ni skulle höra mig rapa någon gång. Nu är tanken att jag ska skicka vidare uppgiften till femton andra bloggare som ska utföra samma uppgift.

1. Antigonish, du slipper aldrig undan!
2. Att vara någons fru, som jag är ganska darn säker på inte följer min blygsamma blogg, men jag skickar ändå vidare till henne, för en gång kommenterade hon ett av mina inlägg med ett "ha ha ha ha", så det finns ändå en mikroskopisk chans vill jag tro.
3. Jiaozi, du slipper aldrig heller!
4. Frikadellen, som inte bloggat på länge, men helt klart värt ett försök.
5. Yaze, du hinner säkert eftersom du redan köpt alla julklappar (hähä).

Det var inte femton, men ni få hålla tillgodo med fem, för jag tänkte lägga mig bredvid maken i soffan ett tag.

Kommentarer
Postat av: Kikki

Ao SHIT!

2011-11-13 @ 21:56:00
URL: http://theantigonish.wordpress.com
Postat av: Anna

hihi! kanske dags för en bush-turkey uppdatering? De har legat mycket lågt på sista tiden. Kanske ligger de rentav och smider nya planer... Tänk att vi har samma problem med att känna igen folk. :-)

2011-11-14 @ 21:20:51
URL: http://www.life-of-anna.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!