Ökänd häst
Jag har fått en trojan. Jag har skickat iväg en massa mail till folk, tydligen. Eller, trojanen har skickat iväg massa mail till folk rättare sagt. Och varje gång sånt här händer mig blir jag så ledsen. Ledsen på riktigt. Tar det personligt. Undrar vad jag gjort fel. Vem som tycker så illa om mig så att de vill ge mig en trojan.
Samma sak hände när min hårddisk kraschade för några år sedan. Då blev jag också sådär ledsen och ältade och ältade med alla som orkade lyssna på mig. Med ett glas vin satt jag tårögd och ställde samma frågor om och om igen: "Men varför? Varför jag? Har jag gjort något? Hade jag kunnat bete mig annorlunda för att undvika det?"
Som en dumpad och förorättad flickvän satt jag där, rödgråten. Och alla gav mig samma svar. "Nejnej, det var inte ditt fel. Det är sånt som händer. Man vet inte varför, det bara händer. Det viktiga är att man går vidare. Slutar sörja." Ok, det där sista sa de kanske inte. Men vad de borde säga är ju sanningen. Och sanningen är förstås följande: It's not it. It's me.
Samma sak hände när min hårddisk kraschade för några år sedan. Då blev jag också sådär ledsen och ältade och ältade med alla som orkade lyssna på mig. Med ett glas vin satt jag tårögd och ställde samma frågor om och om igen: "Men varför? Varför jag? Har jag gjort något? Hade jag kunnat bete mig annorlunda för att undvika det?"
Som en dumpad och förorättad flickvän satt jag där, rödgråten. Och alla gav mig samma svar. "Nejnej, det var inte ditt fel. Det är sånt som händer. Man vet inte varför, det bara händer. Det viktiga är att man går vidare. Slutar sörja." Ok, det där sista sa de kanske inte. Men vad de borde säga är ju sanningen. Och sanningen är förstås följande: It's not it. It's me.
Kommentarer
Postat av: Kikki
Det är inte ditt fel, det är mitt. Fast mest ditt.
Postat av: Malin
Vad har du för antivirusprogram?
Trackback