Max två glas
Idag har jag något så opassande som min första bakfylla sedan någon gång innan jag blev gravid. Jag hade glömt hur otrevligt det är med bakfyllor. Anledningen till bakfyllan är ett mycket trevligt besök hemma hos en vän igårkväll. Dottern var hemma med maken i säkert förvar medan jag och Jenny goffade pizza och drack bara lite för mycket vin. Jag var väldigt Ebba von Sydowsk och drack varannan vatten, det gjorde jag faktiskt verkligen, men tyvärr verkade det inte hjälpa upp situationen särskilt mycket.
Idag är jag vanvettigt hungrig, såsom man ska vara när man druckit lite för mycket kvällen innan, och ganska så trött fast jag fått sova nästan hela natten tack vare snäll dotter och make som gick upp tidigt. Han samlar ihop poäng till en utekväll och en ledig söndag dagen efter utekvällen säger han. Själv tar jag det lite lugnt framtidsvis. Det finns en anledning till varför två glas vin är en ganska lagom kvantitet har jag upptäckt.
Yaze, tack för de värmande orden. Det känns genast lite lättare att återvända till jobbet när man hör att man är efterlängtad. Och tänk, nu när jag inte är gravid längre så behöver ni inte vara rädda för att jag ska brista i gråt över minsta lilla skitsak, utan kan köra på som vanligt. Jag ska inte heller sitta med benen uppslängda på en pall och gorma över att jag minsann är för gravid för att springa med blodgaser stup i kvarten och att någon annan för fan kan göra det. Mm, nu måste jag hitta andra anledningar till varför jag inte kan springa med blodgaser stup i kvarten. Tur att jag har några veckor på mig att fundera ut giltiga ursäkter.
Idag är jag vanvettigt hungrig, såsom man ska vara när man druckit lite för mycket kvällen innan, och ganska så trött fast jag fått sova nästan hela natten tack vare snäll dotter och make som gick upp tidigt. Han samlar ihop poäng till en utekväll och en ledig söndag dagen efter utekvällen säger han. Själv tar jag det lite lugnt framtidsvis. Det finns en anledning till varför två glas vin är en ganska lagom kvantitet har jag upptäckt.
Yaze, tack för de värmande orden. Det känns genast lite lättare att återvända till jobbet när man hör att man är efterlängtad. Och tänk, nu när jag inte är gravid längre så behöver ni inte vara rädda för att jag ska brista i gråt över minsta lilla skitsak, utan kan köra på som vanligt. Jag ska inte heller sitta med benen uppslängda på en pall och gorma över att jag minsann är för gravid för att springa med blodgaser stup i kvarten och att någon annan för fan kan göra det. Mm, nu måste jag hitta andra anledningar till varför jag inte kan springa med blodgaser stup i kvarten. Tur att jag har några veckor på mig att fundera ut giltiga ursäkter.
Kommentarer
Trackback
