Smugglosmurf

Nä nu! Här har man flyttat till käpparstan för att få lugn och ro bland pensionärerna vid havet. Nu såhär under början av min ljuva havandeskapsledighet har jag insett att det finns en person i huset som vare sig är pensionerad eller för den delen arbetandes. Hela förmiddagen igår och tydligtvis också idag har denna person ägnat sig åt att lyssna på någonting som han/hon tycker att pensionärer och havandeskapslediga ska höra basgången till. Det är en grymt irriterande ljudnivå, för den är inte arenahög, utan sådär dovt mullrande så att man undrar om den finns där eller om man hör i syne (höre). Jag finner mig i en obekväm sits. Vid Nobeltorget var det arenahög nivå och där hade jag inga problem med att klaga vid första bastonen. Här är saken en annan, eftersom här är nästan bisarrt lyhört (motsatt till vad säljaren, ni vet Kronofogdsnissen, sa om saken) och dels skulle jag här påbörja mitt nya liv som harmonisk mor tillika förstående granne som bjuder in övriga grannar på kanelbullar. Detta är inte så jag har planerat det!

Igår var vi dessutom på första föreningsstämman. Vi gick dit med så vänliga och sympatiska ögon och sinnen som två misantroper kan. Vi mötttes av att icke anmälda deltagare redan goffat i sig våra landgångar, fast vi kom i tid. Ingen bra början för två hungriga misantroper varav den ena just gråtit stora tårar över ett påslakan med stjärnor (don't ask).
Början av stämman var lugn, det såg ett tag ut som att vi skulle vara hemma innan Top Model. Ingen kastade grejer på någon, inga falanger kunde skönjas. Rätt och slätt ett normalt möte (tror jag. I förra föreningen var tongångarna lika hätska som i ett Melrose Place-avsnitt). Ända tills sista punkten skulle avhandlas. Stambyte. Såhär är det: Under 48 år inga läckor. Under de senaste två åren två läckor pga sönderrostade rör. Konsult tycker vi ska byta rör asap, eftersom de rostar sönder och man aldrig vet var eller när nästa läcka sker. Dyrt? Nä, allt kan bekostas utan höjda avgifter. En normal människa säger då "Ok, trist, men kör på och helst i förrgår innan nästa läcka drabbar någon stackare, i värsta fall en själv."
Majoriteten i vår förening säger "Oj, vi som just renoverat. Det kommer bli jättefult i vårt fina nya kök/badrum. Vi tar in femton konsulter till som kan bedöma läget och sen fattar vi ett belsut på nästa årsstämma."
Alltså översatt: Världen kan rasa samman närsomhelst, men den ser så fin ut nu, så vi väntar ett år utan att göra någonting och hoppas att världen står kvar en stund till. Mina vänner, det är sådana här saker som gör att man blir direkt misantropisk. Dessutom är jag säker på att de som roffade åt sig våra landgångar var samma människor som röstade för att vi skulle ta det piano. Hoppas därför på sant misantropiskt sätt att dessa människor är de som drabbas av nästa läcka. Vi har också ett nyrenoverat kök, men jag har hellre rör i taket än en torkfläkt på golvet i tre månader.