Gardiner!
Gardiner! Äntligen! Det går så sakteliga framåt med hemligheten och husligheten. Alldeles nyss fick maken även upp sin stationära dator, så nu slipper vi slåss om laptopkompisen (som ju rent tekniskt sett faktiskt är min). Speciellt fiffigt är detta eftersom maken igår startade sin alldeles egen blogg, vilket var på tiden om ni frågar mig. Min make har många cyniska betraktelser som världen nu äntligen ska få ta del av. Ni hittar den här.
Idag har jag annars återhämtat mig från det som igår var lite småläskigt, men som idag har visat sig vara en magnifik chock. Vi har hunnit fästa oss rejält vid krabaten i min mage och bara en föresvävande tanke att något skulle vara fel var långt mer skrämmande än vad jag hade kunnat tänka mig. Idag sparkar hon/han på som vanligt för att lugna de skärrade blivande föräldrarna.
Apropå absolut ingenting, om någon sitter och häckar på en Ektorp-fotpall som inte fyller något syfte så köper vi gärna den. Speciellt om den är vit. Inte så mycket om den är grön. Någon?
ja du vet, när katten är borta ...
Det är inte klokt vad man fäster sig vid de små trollen. De skriker, saboterar din nattsömn de kommande 20 åren, skiter ner dig, kräker på dig, dregglar på dig, försöker suga i sig hela ditt ansikte. När de blir större är du en senil dinosaur som inte fattar något men är även deras största fan och hejjarklack och det bästa av allt; det är underbart ! ;)
Nu kanske du förstår varför jag vägrade gå upp om morgnarna förrän jag känt dem sparka. Ibland var jag så taskig att jag väckte dem. Vilken hemsk mamma jag är va? ;)Fast de ska lära sig i tid!
Mitt namn på ovanstående kommentar försvann visst, men jag tar fullt ansvar för den.
