Smugglosmurf

Idag har jag varit hos min personliga torterare, Malmös enda manliga tandhygienist. Fast för att vara torterare är han rätt så snäll. Han skrattar åt mina skämt, även om han nog inte förstod allvaret bakom att jag faktiskt genomgått dotterns förlossning en gång till hellre än att lägga mig under den ultraljudsledda tortyrslangen.

Han har rätt så mycket tålamod också, för varje gång lovar jag dyrt och heligt att använda tandtråd dagligdags och att jag minsann ska skärpa mig. Varje gång jag kommer tillbaka har jag använt tandtråd i bästa fall fyra gånger (typ de två dagarna som efterföljt senaste besöket), mitt tandkött blöder och som vanligt har jag haft samma tandborste längre än vad som är möjligt att erkänna utan att rodna. När han ser hur det är ställt med tandstenen (illa) och tandköttet (katastrofläge) upprepar han allra tålmodigast återigen, precis som föregående gång, hur jag ska förbättra mitt tandkött och minska uppkomsten av tandsten. "Jo, ja, den här gången ska jag verkligen försöka", mumlar jag skamset. Sedan skyller jag ifrån mig. På tandtråd som är klen, eller tandborstar som är hårda. Förra gången fick jag en tandborste. Idag high tech tandtråd. Allt gör han för att jag ska ta mig i kragen. Jag tror faktiskt att jag verkligen ska göra det den här gången. Jo, jag SKA det.

Nu pratar de om Slas på nyheterna. Minns ni Slas? Precis som alla 70-talister gapar om Staffan Vesterberg (Hur läskig var Lillstrumpa egentligen?) så borde alla 80-talister kräva betalda terapitimmar efter att ha genomlevt Slas barnprogram. Låt mig påminna er: Slarvigt tecknade bilder i rutan som ackompanjerades av denne läskige Slas stockholmska. Dagens barn hade inte tolererat sånt här, I tell you! Håll tillgodo med Varan-tv:s parodi: