Smugglosmurf

En kul grej med att vara mamma är att man plötsligt får kalla alla sina vänner för tant utan att de kan bli arga. Iallfall de kvinnliga vännerna. Skulle man kalla sina manliga vänner för tant helt plötsligt skulle det ju bara vara superkonstigt. Dem får man däremot kalla för farbror. Det kan också vara så att man vare sig får kalla någon för tant eller farbror utan att det bara är jag som hittat på det själv och samtliga vänner nu är jättesura för att de plötsligt åldrats 20 år genom att jag börjat kalla dem för tanter och farbröder. I såna fall får ni säga ifrån så ska jag sluta.

Idag har iallfall tant Josephine bjudit på lunch på Kallbadhuset. Det är det nya favvostället. Det är nära, trevligt och tyvärr upptäckte jag idag att man ska lämna sin vagn utanför. Fast frågar man snällt och där är lite folk får man ta med den in iallfall. Efter en trevlig lunch med inside information från Malmös ambulansliv fick dottern mat och sov därefter till klockan 19.30.

Själv har jag ägnat eftermiddagen åt detektivarbete. På jobbet har vi en så kallad stammispatient, eller egentligen flera stycken, men specifikt en. Ända sedan 2006 har hon legat inne hos oss några gånger om året och hon är helt underbar. Jag har LOVAT henne att jag ska visa upp Isabelle, eftersom hon följt min graviditet på jobbet när hon legat inne. Hela tiden har hon varit bombsäker på att det skulle bli en tjej och nu måste jag ju få visa henne att hon hade rätt. Det är bara det att det är supersvårt rent sekretessmässigt att hitta en vårdtagare i den här staden. Jag tror att jag har lyckats spåra henne, men den sjuksköterska jag pratade med kunde inte avslöja om jag hade hittat rätt eller ej. Däremot tog hon mitt telefonnummer så att om hon eventuellt visste var denna kvinna befann sig skulle kunna vidarebefodra mitt telefonnummer. Så nu håller jag tummarna för att den här damen, som jag av sekretesskäl inte heller får nämna vid namn här, ska ringa mig och vilja att jag kommer på besök och visar upp Isabelle. Jag är så rädd att jag väntat för länge och inte skulle hinna och när jag nu väl tror att jag hittat henne vill jag egentligen inte vänta längre. Jag har ju faktiskt lovat henne. Fortsättning följer hoppas jag.