Dammlunga och sömnbrist
Åh, jag är så trött! Jag förstår förstås att det är meningen att jag ska vara såhär trött eftersom jag är småbarnsmor. För övrigt känns det lika skumt att kalla sig för småbarnsmor som det kändes att kalla maken för maken precis när vi hade gift oss.
Jag är ledsen, men det står överallt att bäbisar sover 16-20 timmar per dygn. Vissa lyckliga, lyckliga nätter sover hon mellan midnatt och halvfem och sedan mellan fem och åtta, men det är ett bra tag sedan nu. Nu är det mer tolv till halvtre och tre till fem och vid fem tycker dottern, och bara Gud vet vem hon brås på när det gäller det, att det är dags att stiga upp och umgås. Sen sover hon eventuellt några timmar under förmiddagen, men helst om jag samtidigt som hon sover rör på mig, vilket helt utesluter att jag själv kan sova. Om jag inte hade ärvt min fars gen för att sova i rörelse vill säga. Han somnade en gång när han plockade svamp. Fast det är klart, han slog i hakan och fick ett stort sår, så nog ändå tur att jag inte ärvt just den genen. Nämnde jag att jag är lätt trött?
Annat jobbigt just nu är att hela lägenheten är täckt av ett relativt tjockt lager av damm. Huset bredvid får något på fasaden vidgjort, tydligen något som har med puts att göra. Moln av vad som ser ut som ökendamm drar förbi fönsterna och har man glömt ett fönster öppet, Gud förbjude mitt i sommaren när solen ligger på, så har man raskt skaffat sig en halvt sanitär olägenhet. Jag torkar upp dammet på golvet med strumporna. Genom att gå på golvet alltså. Tur att vi (maken) lagt trätrall på balkongen och att vi köpt fina randiga mickepocker till balkongräcket eftersom vi nu enbart kan sitta på balkongen om vi önskar drabbas av dammlunga. Alltså, Nobeltorget- finfin balkong, men området terroriserat av skräniga tonårsgäng. Ribersborg- finfin balkong, men dammlunga vid längre balkongvistelse. Vi kanske inte ska ha balkong.
Nu har maken gett upp nattningsförsök av dotter. Vi får kanske tolerera att hon vill vara vaken till tolv ikväll också, men det hade varit skönt om hon blev trött när vi blir trötta. En nåd att stilla bedja om.
Jag är ledsen, men det står överallt att bäbisar sover 16-20 timmar per dygn. Vissa lyckliga, lyckliga nätter sover hon mellan midnatt och halvfem och sedan mellan fem och åtta, men det är ett bra tag sedan nu. Nu är det mer tolv till halvtre och tre till fem och vid fem tycker dottern, och bara Gud vet vem hon brås på när det gäller det, att det är dags att stiga upp och umgås. Sen sover hon eventuellt några timmar under förmiddagen, men helst om jag samtidigt som hon sover rör på mig, vilket helt utesluter att jag själv kan sova. Om jag inte hade ärvt min fars gen för att sova i rörelse vill säga. Han somnade en gång när han plockade svamp. Fast det är klart, han slog i hakan och fick ett stort sår, så nog ändå tur att jag inte ärvt just den genen. Nämnde jag att jag är lätt trött?
Annat jobbigt just nu är att hela lägenheten är täckt av ett relativt tjockt lager av damm. Huset bredvid får något på fasaden vidgjort, tydligen något som har med puts att göra. Moln av vad som ser ut som ökendamm drar förbi fönsterna och har man glömt ett fönster öppet, Gud förbjude mitt i sommaren när solen ligger på, så har man raskt skaffat sig en halvt sanitär olägenhet. Jag torkar upp dammet på golvet med strumporna. Genom att gå på golvet alltså. Tur att vi (maken) lagt trätrall på balkongen och att vi köpt fina randiga mickepocker till balkongräcket eftersom vi nu enbart kan sitta på balkongen om vi önskar drabbas av dammlunga. Alltså, Nobeltorget- finfin balkong, men området terroriserat av skräniga tonårsgäng. Ribersborg- finfin balkong, men dammlunga vid längre balkongvistelse. Vi kanske inte ska ha balkong.
Nu har maken gett upp nattningsförsök av dotter. Vi får kanske tolerera att hon vill vara vaken till tolv ikväll också, men det hade varit skönt om hon blev trött när vi blir trötta. En nåd att stilla bedja om.
Kommentarer
Postat av: Elna
Härmed förbjuder jag er att drabbas av nån sorts städmani inför finbesöket (??) imorgon! Lite damm har ingen dött av, själv hittade jag betongdamm i brödrosten en gång när nån klåpare till fastighetsskötare hade borrat hål i väggen ovanför fönsterkarmen där (den för övrigt flyttbara) rosten stod. Vad som inte dödar...!
För övrigt känner jag igen mig i beskrivningen av din svampplockande fader. Själv har jag på studentfyllan ratat taxi och gått hem, bara för att i en uppförsbacke vakna av att foten är på väg ner från trottoaren...! Jag slog mig dock inte alls som tur var, värre gick det den gången jag fyllesnubblade i paris och fick åka brandbil till sjukhuset...! ;)
Trackback
