Smugglosmurf

Jag har insett att om det här med bäbis ska integreras på ett bra sätt i livet så måste jag bli av med mitt hat inför morgontimmarna. Det är egentligen inte så hemskt tidigt hon vaknar, om man tänker på hur livet var de första fyra veckorna, man plötsligt känns allt mellan halvsju och åtta som oöverstigliga timmar. Ungefär då bestämmer hon sig för att allt som innebär att ligga ner och vara tyst är aktiviteter som är obegripligt tråkiga och för att visa detta för oss lägger hon av ett ganska högt "NÄÄ" upprepade gånger, tills man ger upp och går ut med henne till köket där hon får sitta och jollra i sin babysitter. Man och man, förresten, i nio fall av tio är det makens uppgift att göra detta, pga kombinationen mitt usla morgonhumör och att jag ammat fröken en gång vid tre- eller fyratiden på natten och därmed är ursäktad. Faktum kvarstår dock att jag nog varit lika irriterad vid den tiden på morgonen även utan nattamning. Lyckligtvis är det ingen i det här hemmet som har den dåliga smaken att skratta på morgonen, såsom ibland förekom på min arbetsplats vid sjutiden på morgonen. Det finns inget som är roligt innan klockan nio på morgonen. Stryk nio förresten. Inget är roligt före klockan tio. 

Idag ska vi fly det fält som är hemmet, mitt i ökenstormen av gammal puts från bygget bredvid i kombination med hettande sol som gassar mot lägenheten och ger en arom av unkenhet och kattsand, och inviga dotterns UV-tält nere på stranden med tant Jenny. Olyckligtvis skyr tant Jenny skugga såsom Stålmannen skyr kryptonit (kom inte på någon bättre referens så här tidigt på morgonen), så det kan bli en lätt utmaning att hitta en fläck där gassande sol möter sval skugga för UV-tältet. Alla som önskar komma ner för att se hur uppdraget lyckas alternativt ta en kopp kaffe (ta med kaffe isåfall, för min termos bara välter och läcker) är välkomna ner till Ribban.