Tvättstugan
Nästan det sämsta med att flytta är att livet fortgår som vanligt runtomkring. Med det syftar jag mest på hushållsarbete. Fast lägenheten är full av flyttkartonger och köket inte är färdigrenoverat så har golvet mage att bli dammigt, handfat och toalett smutsiga och tvättkorgen fortsätter att fyllas. Helt utan förståelse för att det pågått en flytt och en renovering, och att de drabbade förtjänar lite respit i dammsugning och tvättande. När det inte är färdiguppackat och färdigrenoverat har man liksom ingen lust att fixa rena kläder till den ytterst provisoriska klädförvaringen eller att dammsuga när det ändå kommer att lägga sig ett lätt renoveringsdamm över det hela återigen.
Idag har jag långt om länge tagit tag i tvätten. Man kan ju trots allt inte skylla flytten för att man går runt och luktar illa. De medeltidsaktiga tvättmaskinerna i källaren fungerar över förväntan, även om min första tanke när jag såg dem var att fylla dem med sten så vi skulle kunna få ett par maskiner som är något yngre än man själv. Säga vad man vill om Nobeltorget (ja, ni läser rätt. Här kommer den: första Nobeltorgskomplimangen i den här bloggens historia. Exalterade?) men vi hade två förnämliga tvättstugor med maskiner från 2009. Att småbarnsföräldrarna var tvätterrorister med någon slags gatans lag vad gällde att följa någon som helst tid eller på annat vis visa minsta hänsyn mot övriga grannar kan man ju knappast skylla maskinerna för. Mm, hellre Miele från 1969 än de gamla grannarna vid Nobeltorget, nu när jag tänker efter.
