Smugglosmurf

När man skaffar katt är det ingen som berättar för en om allt det negativa. Att de låter obeskrivligt högt när de kräks. Att de sedan äter upp sina egna spyor. Att de bär ut små bitar av mat från sin matskål, lägger dem på hallgolvet och sedan krafsar i flera timmar för att gömma maten. Att man till slut trampar i dessa små bitar kattmat med sina bara fötter. Att de varje gång de får skinka måste ta ut skinkbiten och lägga den på mattan. Att man inte kan lägga ut så mycket som en handduk någonstans utan att de tror att den är utlagd för att just de ska ligga på den och håra ner den fullkomligt. Att de mitt i natten får för sig att de ska välta omkull sin vattenskål så att hela familjen vaknar av klinkandet av porslinsskål som välts mot klinkergolv och att man ska få trampa i utspillt kattvatten det första man gör när man kommer ut i köket på morgonen. Det är så det är att ha katt.


Nu när alla mina djävulska planer är utförda kan jag vila på divanen och värma mig på elementet.