Smugglosmurf

Till att börja med skulle jag vilja säga två saker:

1. Min statusuppdatering "Katt säljes till högstbjudande" igår på facebook skedde rent slumpmässigt dagen före idag och har inte på något sätt samband med dagens händelse. Jag vill dessutom i samband med detta påpeka att jag själv befann mig på BVC med massor av olika vittnen under tiden då det som skedde eventuellt skedde. Skedde det då jag var hemma hade jag ändå ingenting med det hela att göra.

2. Yvonne (denna stadens största djurvän): Om du av någon anledning läser min blogg, vilket jag ser som nästan helt omöjligt, sluta då läsa nu. Iallafall detta inlägg. Annars är du hjärtligt välkommen. Förbättrar min statistik. Men detta inlägg är ej för dig. Tro mig, detta vet jag med all säkerhet!

Faktiskt skulle jag nog vilja säga en sak till, alltså, nummer tre:

3. Katter kan vara på balkonger. Katter kan vara på balkonger massor av dagar utan att trilla ner. Fram tills den dag då de faktiskt trillar ner. För den dagen kan komma, oavsett hur smart du tror att din katt är.

Ok, såhär var det. Idag, såsom alla andra dagar de senaste tre månaderna, öppnade jag balkongdörren för att vädra ut nattluften från lägenheten (hade maken haft invändningstillfällen i den här bloggen hade han här utropat ett rungande: "Vädringsfascist!", men det är en helt annan historia). Efter att ha kastat i mig frukost, duschat, borstat tänderna, packat mig själv + dotter + dotters grejer lämnade jag därefter lägenheten i all hast för ett besök med mammagruppen hos sjukgymnast på BVC, för att få reda på hur vi bäst undviker att kissa på oss när vi nyser i framtiden. Därefter gick jag och dotter med andra mammor med andra döttrar (och en son) och drack kaffe (jag diskuterar ju inte bajskonsistens i bloggen, så jag måste få göra det någon gång). Sedan gick vi hem.

När jag och dottern kom hem noterade maken att Hår av hin inte mötte oss i dörren, ni vet för att rymma och springa upp på sjunde våningen som hon brukar. Sedan gjorde troligtvis dottern något som fick oss att glömma det, och därefter åt vi lunch. Sen åt dottern lunch. Sen skulle vi åka iväg och handla diskmaskin. Precis när vi skulle göra det påklädda, färdigpackade och stående vid samma ytterdörr vi stått vid då vi senast diskuterat Hår av hin, återtog jag tråden "Men var fan är katten?!". Diskmaskinsinhandlingen skjöts upp på obestämd tid och sökande efter katt vidtog.

Tanke 1: Troligtvis ligger hon och sover på ett hemligt ställe.
Felsökning: Öppna kylen, prassla med skinkpaketet och ropa hennes namn.
Ingen Aslan to be seen.

Tanke 2: Hon är sur och har gömt sig.
Felsökning: Leta ÖVERALLT. På hyllor, under soffa, under säng, bakom köksskåp, i skafferiet, i spjälsäng, i vagga.
Ingen Aslan to be seen.

Tanke 3: Hon är på %&¤# sjunde våningen.
Felsökning: Letar igenom trapphuset.
Ingen Aslan to be seen.

Tanke 4: Hon har, gud förbjude, trillat ner från balkongen.
Felsökning: Tittar ner från balkongen. Ser ingen katt. Går ner och genomför skallgång i buskarna nedanför balkongen med måttligt road dotter i babybjörn.
Ingen Aslan to be seen.

Inga tankar kvar. Letar igenom lägenheten en gång till. Ni vet som när man tappat sina nycklar och letar på samma ställe fem gånger bara för att man tycker att de verkligen borde ligga där. Ingen katt. Till slut hör jag ett "Där är hon!". Då står maken på balkongen och tittar ner. Där står Aslan och mjauar upp mot oss, troligtvis framlockad av vårt hysteriska kallande. Maken springer ner och hämtar henne.
 
Tro mig eller ej, men Hår av hin har inte så mycket som en skråma efter att ha fallit ner från fjärde våningen. Hon kom upp, åt med god aptit ett halvt paket skinka, när annars förtjänar man det, traskade runt, strök sig mot oss och gick därefter och la sig. Inget blod, inga brutna ben, ingen ångest efter att ha varit ute i i värsta fall fyra timmar efter ett fall från fjärde våningen. Ingenting sådant. Efter att noggrant ha övervakat henne under eftermiddag och kväll är hon precis sådan som hon alltid varit. Inklusive ett antal rymningsförsök till sjunde våningen.

SENSMORAL(er):
- När man har katt kan man inte ha balkongdörren öppen och obevakad. Vädring kommer därmed att ske på annat vis i fortsättningen.
- När Hår av hin inte kommer springande då det prasslas med skinkpaket är något allvarligt fel.
- Ont krut förgås inte så lätt.
- Måste ta reda på vad som är så fascinerande på sjunde våningen.


Vi älskar henne precis som hon är. (Där får ni bilden jag skulle publicerat häromdagen)