Smugglosmurf

Jag tittar på danska versionen av Så ska det låta. Verkligen ett nytt lågvattenmärke. Det är fullt av kändisar som jag inte vet vilka de är, för de är danska. Maken nattar Isabelle. Ett tag hade vi en benhård regim för att vi skulle bada, mata och natta henne mellan 19 och 20 varje kväll. Först gick det åt skogen och vi nattade henne timmar åt gången. Sen gick det plötsligt bättre och hon somnade direkt. Då trodde vi att vi var mästerbarnuppfostrarna som med vår benhårda disciplin rättat in dottern i ledet. Fram till den dag då det återigen var stört omöjligt att få henne att somna. Då gav vi upp och började natta henne lite hipp som happ, igår rekordsena 23.30, då hon iochförsig somnade direkt. Idag gör vi försöket att återgå till de lite tidigare kvällsrutinerna, för oavsett nattningstid vaknar dottern så gott som varenda natt klockan tre. Då är det inte så käckt att hon inte somnat förrän klockan 23.

Jag är så trött! Jag har en nyfunnen respekt för alla som har barn och hur de överlevt utan all den sömn jag själv tagit för given alla dessa år. Tre nätter har hon sovit nätterna igenom, men då måste man ju själv vakna och se efter så att hon verkligen andas. Resten av nätterna vaknar hon tre, sen sex och då är det uppstigning oavsett vad vi önskar. Utom de helvetesnätterna när hon liksom halvgnäller och gnölar sig genom natten. Slutar endast vid vaggning. Tyvärr måste man vara vaken vid vaggning. Man får ligga ner, men måste vara vaken. Jag kan meddela att det fungerar som en slags tortyr. Det är mörkt, det är mitt i natten, man vaggar, dottern är tyst. Mitt i vaggningen somnar man. För att vakna tre minuter senare av att dottern ursinnigt upptäckt att man slutat vagga. Man fortsätter vagga, dottern tystnar, det är mörkt, det är mitt i natten, man somnar. Bara för att återigen väckas tre minuter senare. Och så vidare och så vidare. Tortyr, I tell you! Så föräldrar, inte minst ensamstående sådana, I salute you! Vissa dagar gungar marken under mina fötter, så trött är jag.


Sover ej.