Smugglosmurf

Jag har kommit på varför Isabelle är så framstående vad gäller att vända sig, stoppa in tårna i munnen och prutta med läpparna. Det är för att hon ALDRIG SOVER! Jag är såååååå trött! Försvunna är the glory days när det tog 25 minuter blankt med hela nattningsrutinen, där hon sov klockan 19.55 och jag satt i soffan framför True talent och retade mig på Pernilla Andersson med ett glas vin i handen klockan 20.00. Nu är nattningen en kamp på liv och död där Isabelle far upp och ner i vaggan mellan 20 och 23. Sedan låter hon hela nätterna. Är det inte oohande och aahhande så är det pruttande med läpparna som gäller. Inatt mellan 03 och 05 i en säng nära dig. Till slut gick Isabelles high life så långt att maken fick lägga sig på soffan. Där kunde man inte heller sova. Vårt hem har blivit en sömnfri zon. För människor. Katter sover fortfarande utmärkt här. Och får världens lyxigaste frukost, eftersom vi glömt köpa kattmat. Imorse blev det upphackad skinka.

Jag älskar dottern över allt annat. Sånt är mycket viktigt att poängtera när man klagar över något med småbarnslivet, för annars utgår folk automatiskt från att man inte älskar sitt barn (förstås). Jag älskar dottern över allt annat (ännu en gång för säkerhets skull), men vad skulle jag inte göra för att få sova i ett mörkt, tyst rum fyra timmar i sträck? Och, nej, jag kan inte sova middag på dagen, för då sover inte dottern heller. Jo, power naps på 45 minuter, och jag är mycket dålig på att somna på kommando. Jag vet att det bara är en kort period av ens liv, men kan ni iallafall inte tycka bara lite synd om mig?