Samsändning P3/P4. Ingen bra idé.


Såhär lätt är det att klippa klor på Hår av hin. Kräver bara en filt, ett par tjocka handskar och två vuxna människors kraft.

Jag har jobbat HELA helgen. I lördags såg jag inte skymten av tidningsbudet ens, fast jag lämnade lägenheten senare än vanligt, tjugo över sex. Idag kom tidningen precis när jag satte på mig skorna.

I vanlig ordning har nattprogrammet på P3/P4 försurat mina helgmorgnar drastiskt. Det är såhär: När man går upp halvsex en helgmorgon vill man ha bevis på att det finns liv på planeten fortfarande. Det känns nämligen inte alltid helt självklart. I vanliga fall lyssnar vi i vårt hushåll på P3. Men:
1. På natten samsänder P3 och P4. Och:
2. Vår radio är översvår att ratta fram rätt kanal på. Därför byter man ogärna.

Så, vad är då problemet? Jo, numera är det ett absolut måste att jag äter innan jag går till jobbet. Att titta in i väggen i ett tyst mörkt hem under frukosten känns deprimerande. Att läsa tidningen... ja, precis, den har ju inte kommit. Återstår radio. Jag vet inte hur P4 är i vanliga fall, bortsett från den där obehagliga saxofonjingeln som får varje hår på kroppen att resa sig i fasa och avsky, och som de insisterar på att spela varannan minut man snubblar på någon som lyssnar på P4.

På samsändningen av P3/P4 händer mycket obehagligt mellan halvsex och sex. Det är Jill Johnsson, Shirley Clamp, Tore Skogman med flera. Igår nådde de ett all time low genom ett hemma hos-reportage hos LASSE BERGHAGEN. Inte bara tvingas vi lyssna på hemska Lasse-visor, utan vi får höra följande: " Med en levande eld i sitt hem är man aldrig riktigt ensam". Klockan kvart i sex tvingas vi lyssna på detta pretentiösa skitsnack. Hur Lasse sitter framför sin brasa och filosoferar och skapar. Kvart i sex, I tell you!! Jag älskar inte Ernst Kirst.. äh, han den där med inredning på tv, men han har iallafall nog med vett att inte sprida sådan dynga innan ärligt folk hunnit svälja mogonkaffet ens.

På söndagar inträffar det som fram tills Lasse Berghagen-fadäsen alltid varit deras all time low: Veckans bäbis. Jo, ni läste rätt. Jag upprepar, veckans bäbis.
Halvsex på söndagmorgonen ringer programledaren upp en nybliven mor, som får berätta om sin bäbis. Förstår ni? Ville man inte ta livet av sig innan, vilket faktiskt är relativt troligt att man åtminstone haft en lätt tanke på vid den tiden en helgmorgon, då vill man det garanterat efter en skumlyssning av veckans bäbis. Missförstå mig inte, jag ser mycket fram emot att få en egen bäbis, men vem fan vill lyssna på någon befängd människa man inte känner bara för att hon just pressat ut en bäbis? En bäbis man inte känner. Klockan halvsex en söndag.

Jag vet inte om det bara är jag som är en smula känslig på morgonen, men jag har svårt att tro att folk lyssnar på detta med glädje och får en varm känsla inombords. Förutom släktingarna till den där jävla bäbisen förstås.


Kommentarer
Postat av: Yasmine

Tycker mej ana ett uns av aggro här - hehe, hoppas du är ledig imorrn och får njuta av din morgontidning. Något som är riktigt skoj är att vakta brevinkastet och rycka tidningen/posten ur handen på den som levererar skiten - hihi de blir lika rädda varje gång

2010-09-26 @ 22:17:36
URL: http://yazesworld.blogg.se/
Postat av: Kikki

Hahahahah, hohohohoho!

2010-09-27 @ 16:52:45
URL: http://antigonish.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!