Tidningsbudet- en följetong
Nytt från Nobeltorget:
- Ungdomsgänget har avancerat in på vår gård. Det var iochförsig bara en tidsfråga innan det skulle hända.
- Idag tog tidningsbudet långsovmorgon. Såg inte ett spår av honom ens på vägen till jobbet klockan kvart över sex imorse.
Igår träffade jag honom i trappan kvart över sex. Nu tror ni att jag på ett rakryggat sätt stod upp för mitt långvariga missnöje med den sena ankomsten av min morgonlektyr på ett ärligt men ändå konstruktivt sätt. Det gjorde jag inte. Jag hälsade glatt med en blick i samförstånd som sade "här träffas vi klippor som bär samhället när ingen annan är vaken". Jag var en hårsmån ifrån att säga något klämkäckt om morgonstunder med guld i munnen bara för att bonda.
Jag är en riktigt fåntratt. Det var liksom inte så att ilskan över den sena tidningen runnit av mig, snarare tvärtom. Min egentliga tanke var "Jojo, passar att dyka upp NU. Som du ser är jag ju redan på väg till jobbet. UTAN att ha läst den morgontidning som mina surt förvärvade slantar går till! Vissa måste ju komma i tid till jobbet!!"
Jag är nog en sådan där passivt aggressiv typ som skyr konflikter i verkliga livet och njuter av att skälla ut folk i mitt eget huvud. Huvudet där ett bultande kärl kommer att brista av all återhållen ilska.
Nä, självklart inte. Jag skällde ut en transportör på jobbet istället. Han hade faktiskt förtjänat det, och det var HAN som började vara otrevlig. Och häromdagen skällde jag ut en sjuksköterska i kommunen över telefon. Hon förtjänade också det. Typ. Nä, det gjorde hon inte. Men jag framförde en lam ursäkt via en kollega som skulle ringa henne senare på dagen. Är det fortfarande ok att jag skyller på graviditeten?
Klart! Mjölka det för allt det är värt.
Skoja parallella liv, men i mitt fall är det de snorkiga kärringarna i brudbutiker som borde få sig en dos bitchighet istället för mitt lama "eh jaha, tack för hjälpen då".
