Smugglosmurf

Den här filmen roade jag mig med i eftermiddags när jag sprang på den på dansk tv. Jag förstod inte den. Jag saknar en sensmoral som jag kan leva med.

Handlingsmässigt hänger jag med. De är fattiga, rik snobb erbjuder honom (vilket är lite av en motsägelse när det är hon som ska göra jobbet, men jag antar att jag förstår det ur ett rent hallickperspektiv) pengar för en natt med henne. De bestämmer sig för att hela affären känns begåvad och beslutar sig för att genomföra den. Ok.

 Sen tappar jag greppet lite. Plötsligt tycker maken, som var den som tjänade pengarna, att han inte längre kan lita på sin fru (som han hyrt ut). Han sticker. Frugan står ensam kvar. Men inte så länge, för plötsligt är tydligen den rike snobben det bästa sedan skivat bröd, fast hon för bara någon månad sedan inte stod ut med honom.

När maken sedan har bestämt sig för att han nog iallafall kan lita på frugan, då vill hon skiljas. MEN ACK! Vill hon det? Nej, för då dyker maken upp igen och bjuder en miljon dollar för någon flodhästhona, och då plötsligt vill hon byta män IGEN! Och då blir miljonären glad. Och hon blir glad när hon får reda på att hon bara varit en av ett dussintal brudar han har gjort samma sak mot, och ber hans chaufför att ta hand om honom. Que?? Plötsligt har hon hoppat ur fina limon och sitter på någon brygga där givetvis den där fule maken sitter som av en ren händelse, och så fort de har fått utbyta sina gamla klysch-fraser är allt toppen igen.

Kan någon vara snäll och förklara för mig vad sensmoralen är? Den kan ju rimligtvis inte vara "sann kärlek övervinner allt"? Maken är apkorkad till att börja med, som tycker att hela konceptet att sälja frugan för en natt är en toppenidé, och när han sedan får för sig att han har rätt att bli arg går han över gränsen till förståndshandikappad.

Hon tillhör däremot inte någon intelligensreserv hon heller. Så fort någon ger henne en komplimang eller kommer till hennes engelska för invandrarkurs faller hon som en fura. Det enda man behöver göra för att återvinna brudens gunst är bara att bjuda ett par spänn på någon gudsförgäten flodhäst på en auktion. Känns stabilt. Verkligen en kvinna att hålla i när det stormar. Kan någon ge mig en sensmoral jag förstår? Har myror i huvudet.