Spackel och golv
Idag har jag och maken levt upp till de könsstereotyper vi förväntas leva upp till. "Vi" har handlat golv. Och jag använder "vi" i dess allra lösaste bemärkelse. För det första vet jag inte the first thing om något som har med golvläggning att göra och för det andra så för min graviditet med sig att jag vägrar lyfta något som är tyngre än en krukväxt. Hade jag inte varit gravid hade det inte gjort någon större skillnad, för jag är svagare än ett barn i armarna även i icke-pregnerat tillstånd.
Detta ledde alltså praktiskt till att maken fick samtala med personalen på Bauhaus om golvläggningsdetaljer medan jag stod bredvid och försökte se insatt och intresserad ut genom att lite diskret kolla upp facebook i min mobiltelefon. När vi (maken) fått all information var det dags att baxa upp alla golvpaketen på en stor vagn. Här började jag verkligen känna mig ohjälpsam och otillräcklig, så jag hjälpte till att lyfta över ett paket till vagnen. Det var tungt. Så jag lät bli resten. Däremot stod jag och hejade på medan maken lastade över de tio paketen. Jag körde en nedräkningsrutins-påhejning, som jag tror var mycket uppskattad. Samma sak skedde vid överlastning från vagn till hyrt släp ungefär en korvpaus på IKEA senare (fick vänta en timme på släp utan en halv meter snö på). Såhär såg det ut på ett ungefär:
Det där gröna jag håller i på ett klämkäckt sätt, still in cheerleader character, är tydligen något som ska ligga under golvet vi (maken) ska lägga. Det är dyrt, men inte alls tyngre än en krukväxt, varför jag lyfte upp det på axeln utan problem. Som synes är jag i behov av en jacka som jag kan knäppa alla knappar på, inte bara den översta.
När maken sedan baxat allt på släpet fick han köra med släp i snömodden till nya lägenheten, där alla tio paket skulle upp till fjärde våningen. Här kan jag ha brustit lite i min entusiasm, men jag höll iallafall upp porten och hissdörren både på första och fjärde våningen. Jag lyckades också (som bonus) tappa makens Iphone i golvet. Den höll dock.
Därefter tillbaka till Bauhaus med släpet. När vi (maken) ändå höll på köpte vi (maken) lite gipsspackelmassa (?) i en 25-kilossäck. Bra att ha, tror jag.
Därefter har vi spankulerat på IKEA och ILVA och föreställt oss olika inredningsscenarier. Jag är helt säker på att jag aldrig tidigare varit på IKEA klockan 18.30 en lördagskväll. Finns en första gång för allting. Nu tillreder vi, mest maken, men lite jag med, en mycket sen lördagsmiddag bestående av kycklinglår och tomatsås. Good for Einar (Julia)!
Detta ledde alltså praktiskt till att maken fick samtala med personalen på Bauhaus om golvläggningsdetaljer medan jag stod bredvid och försökte se insatt och intresserad ut genom att lite diskret kolla upp facebook i min mobiltelefon. När vi (maken) fått all information var det dags att baxa upp alla golvpaketen på en stor vagn. Här började jag verkligen känna mig ohjälpsam och otillräcklig, så jag hjälpte till att lyfta över ett paket till vagnen. Det var tungt. Så jag lät bli resten. Däremot stod jag och hejade på medan maken lastade över de tio paketen. Jag körde en nedräkningsrutins-påhejning, som jag tror var mycket uppskattad. Samma sak skedde vid överlastning från vagn till hyrt släp ungefär en korvpaus på IKEA senare (fick vänta en timme på släp utan en halv meter snö på). Såhär såg det ut på ett ungefär:
Det där gröna jag håller i på ett klämkäckt sätt, still in cheerleader character, är tydligen något som ska ligga under golvet vi (maken) ska lägga. Det är dyrt, men inte alls tyngre än en krukväxt, varför jag lyfte upp det på axeln utan problem. Som synes är jag i behov av en jacka som jag kan knäppa alla knappar på, inte bara den översta.
När maken sedan baxat allt på släpet fick han köra med släp i snömodden till nya lägenheten, där alla tio paket skulle upp till fjärde våningen. Här kan jag ha brustit lite i min entusiasm, men jag höll iallafall upp porten och hissdörren både på första och fjärde våningen. Jag lyckades också (som bonus) tappa makens Iphone i golvet. Den höll dock.
Därefter tillbaka till Bauhaus med släpet. När vi (maken) ändå höll på köpte vi (maken) lite gipsspackelmassa (?) i en 25-kilossäck. Bra att ha, tror jag.
Därefter har vi spankulerat på IKEA och ILVA och föreställt oss olika inredningsscenarier. Jag är helt säker på att jag aldrig tidigare varit på IKEA klockan 18.30 en lördagskväll. Finns en första gång för allting. Nu tillreder vi, mest maken, men lite jag med, en mycket sen lördagsmiddag bestående av kycklinglår och tomatsås. Good for Einar (Julia)!
Kommentarer
Postat av: Kikki
Du menar väl Newt? jag slår vad om att Stålmannen inte ens blev svettig. Kram!
Trackback
