Smugglosmurf

Håhåhå, idag är det massor med kul tv. Jag vet att det är pensionärsvarning, men jag står för att jag gillar att titta på Halvåtta hos mig. Jag brukar skratta gott åt Helge Skoogs kommentarer, för att sedan lägga märke till att det inte skrattas bredvid mig, om maken ens sitter kvar i soffan, vilket inte ska tas för givet. Då brukar jag skämmas lite och mumla ett generat: "Nä, det var förstås inte så roligt." Men det ÄR det. Det ÄR faktiskt kul med Helge Skoog! Och igår tyckte jag att hela diskussionen som behandlade puré- kontra soppkonsistens var snudd på genialiskt underhållande.

Efter halvåtta är det något slags byggarbets-scam-mickepocksprogram. Förvisso tycker jag att René Nyberg är snudd på lika överexponerad i rutan som Filip, Mackan och kompani, men jag gillar program med katastrofer och folk som ställs till svars för grejer.
Därefter är det La piéce de la resistance (jag vet att det ska vara en grav accent på e nummer ett, men saknar kunskap om hur man gör en sådan på datorn. Frankofåner, förlåt mig.): Lyxfällan. Denna underbara kavalkad av människors ekonomiska misslyckanden värmer mitt kalla hjärta. Speciellt i stunder som denna, när jag själv sitter i en relativt klumpigt förvärvad ekonomisk situation. Då är det ok att skratta åt andra. Jag har mitt alibi vattentätt!