Överbeläggningar
Tidig morgon, två överbeläggningar på jobb (här i Malmö använder man inte bestämd form när man omnämner sin arbetsplats) och två inplanerade patienter. Man blir så trött på att arbeta i motvind. Plötsligt sitter man med fyra överbeläggningar, och då givetvis minus två sängar eftersom, ja, de får inte ligga i korridoren även om man kan hyra extrasängar. Det löser sig alltid på något vis alla de där dagarna när det händer, men vissa dagar undrar man hur fan man ska få ihop det.
Vissa dagar känns det lite utmanande med att få ihop det där med platser och leka hela havet stormar med patienterna, dvs flytta till andra avdelningar, flytta runt från rum till rum för att få plats med såväl män som kvinnor.
Andra dagar, som idag, blir man bara jäkligt trött och uppgiven. Lyckades klura ihop förmiddagen så att dagvårdspatienten kunde gå direkt till sin undersökning, vilket gav mig sju timmars dispens att skaffa en säng till henne när undersökningen var färdig. En patientutskrivning i rätt tid (förhoppningsvis) skulle då lösgöra en säng till klockan 16. Överbeläggning nummer 4 ska komma klockan 14. Dödläge med hemskrivningar. Hoppas, hoppas, hoppas att överbeläggning nummer 4 vill gå på permission över natten. Annars får han ligga i ett av våra dokumentationsrum som överbeläggning nummer 3 (eftersom en patient går hem). Hoppas i nästa led att den första sängen ska vara ledig till klockan 16 då överbeläggning nummer 3 ska hämtas samt att hon i sin tur är så pass pigg att hon, som planerat (7 fall av 10) kan gå hem klockan 18. Då kan överbeläggning nummer 4 få flytta in på ett riktigt rum och på så vis bli överbeläggning nummer 2, vilket är vårt normalläge.
Hänger ni med? Nej, knappt jag heller. Men varje dag löser vi det. Varför? För att den dagen vi inte kan ta in en av våra planerade cancerutredningar, så försenas deras diagnoser och således även behandlingar. Så vi pusslar. Får in allmänmedicin-patienter på nätterna som nästa dag får flytta till annan avdelning för att vi ska få plats med våra egna lungpatienter. På nätterna är det nämligen kaos med platser, så varhelst det finns en säng hamnar patienterna, oavsett specialistavdelning eller ej. Jag fascineras själv över hur det faktiskt alltid löser sig i slutänden. Frågan är till vilket pris. Imorgon kommer två nya inplanerade patienter. Samma sak all over again. Tur jag är ledig.
Vissa dagar känns det lite utmanande med att få ihop det där med platser och leka hela havet stormar med patienterna, dvs flytta till andra avdelningar, flytta runt från rum till rum för att få plats med såväl män som kvinnor.
Andra dagar, som idag, blir man bara jäkligt trött och uppgiven. Lyckades klura ihop förmiddagen så att dagvårdspatienten kunde gå direkt till sin undersökning, vilket gav mig sju timmars dispens att skaffa en säng till henne när undersökningen var färdig. En patientutskrivning i rätt tid (förhoppningsvis) skulle då lösgöra en säng till klockan 16. Överbeläggning nummer 4 ska komma klockan 14. Dödläge med hemskrivningar. Hoppas, hoppas, hoppas att överbeläggning nummer 4 vill gå på permission över natten. Annars får han ligga i ett av våra dokumentationsrum som överbeläggning nummer 3 (eftersom en patient går hem). Hoppas i nästa led att den första sängen ska vara ledig till klockan 16 då överbeläggning nummer 3 ska hämtas samt att hon i sin tur är så pass pigg att hon, som planerat (7 fall av 10) kan gå hem klockan 18. Då kan överbeläggning nummer 4 få flytta in på ett riktigt rum och på så vis bli överbeläggning nummer 2, vilket är vårt normalläge.
Hänger ni med? Nej, knappt jag heller. Men varje dag löser vi det. Varför? För att den dagen vi inte kan ta in en av våra planerade cancerutredningar, så försenas deras diagnoser och således även behandlingar. Så vi pusslar. Får in allmänmedicin-patienter på nätterna som nästa dag får flytta till annan avdelning för att vi ska få plats med våra egna lungpatienter. På nätterna är det nämligen kaos med platser, så varhelst det finns en säng hamnar patienterna, oavsett specialistavdelning eller ej. Jag fascineras själv över hur det faktiskt alltid löser sig i slutänden. Frågan är till vilket pris. Imorgon kommer två nya inplanerade patienter. Samma sak all over again. Tur jag är ledig.
Kommentarer
Postat av: Peter
Sisyfos?
Någon?
Postat av: Sessatessan
Ja dom där överbeläggningarna... Våningssängar hade verkligen behövts ibland... Det känns igen från Trelleborgs lasarett också...=(
Trackback
