Livets väsentligheter i pretentiös tappning

Efter en vecka av apati och tankar av fjortiskaraktär i stil med "är det såhär livet ska vara" blandat med en Groundhog Day-känsla av att göra exakt samma saker varenda dag (väckarklocka ringer, ögonen öppnas i duschen tio minuter senare, möter samma människor på promenaden till jobb, klär om, häller upp den första av vad som ska bli tusentals koppar kaffe och så vidare, och så vidare). Himlen har varit stålgrå och den enda upplyftande väderhändelsen var åskovädret i... ja, vilken dag det nu var. För ett par dagar sedan kändes det som att känslan av hopplöshet aldrig skulle försvinna och att himlen för alltid skulle ha samma gråa nyans, att varje dag skulle fyllas av calicispyor och folk som cyklar på trottoaren.

Så händer en sådan enkel grej som en grillkväll på landet. I Fru Alstad närmare bestämt. Nä, jag visste inte heller var det var och min koskräck på färden dit tog sig rent episka proportioner. Fina vännen K-A och hans syskon har fötterna djupt förankrade i den skånska myllan. Det visade sig att medicinen mot tråkigheten och gråvädret hette något så enkelt som gästvänlighet, värme och gott sällskap.
Idag ringde väckarklockan åter 05.25, ögonen öppnades i duschen, människor på väg till jobbet var... ja, ingen nästan, för alla andra har visst något som heter klämdag, kaffekopparna var tusen till antalet och himlen stadigt grå. Men dagen har varit fantastisk. Det må låta överdrivet, men i proportion till den där andra känslan så har den faktiskt varit det. Jag har kollegor som tror att om man drar ut sladden till en dator så försvinner inlagrade program, patienter som planerar att stoppa papper i bh:n till ronden när Dr Snygg kommer på besök och en stackars sekreterare som börjar tröttna på prat om bajskonsistens vid frukostfikan.

Det enda tråkiga nu är en inbrottstjuv som ofta kommer till vår lägenhet. Vi ser inga brytmärken på dörren. Alla teknikprylar och smycken är kvar och inga saker ligger huller om bladder. Det enda som försvinner är vinet. Inte allt på en gång, nejnej, men han verkar gilla det röda vinet bäst av allt. De fina flaskorna är han hänsynsfull nog att låta bli, och champagneflaskan också, men allt det röda vinet försvinner. Vi köper hem och köper hem. Allt försvinner, sakta men säkert. Det vita tror jag att han dricker av när han packar ner allt rödvin i sina stora tjuvväskor, för det försvinner inte i lika snabb takt. Jag har funderat över att ringa polisen, men hänsynsfullt nog låter jag bli. De har ju mord och sånt att jobba med. Kanske ringer jag sen när de har fått den där pyromanen inlåst. Då borde de få lite tid över till vintjuven.




Kommentarer
Postat av: Kitty

Hohohoho! skrattar så jag lipar lite

2010-05-14 @ 19:16:44
URL: http://antigonish.blogg.se/
Postat av: Kattis Korv

Det är skumt det där. Kan det vara nåt övernaturligt tro? Det skulle förklara en hel del.

2010-05-14 @ 21:09:15
URL: http://metrobloggen.se/kattiskorvapa
Postat av: Elna

Vänta bara tills glasstjuven slår till, då kan vi snacka behov av säpo-bevakning. Han går bärsärk i vår frys den jäveln...!



Fäller även en rörd liten tår över att din koskräck äntligen börjar mattas av. Minns ångesten i Horley som om det vore igår!

2010-05-20 @ 16:42:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!