Irland vs Sverige i lokaltrafik
Tillbaka välbehållen från Skurup. Vännen i Skurup varnade mig för kor så fort jag kom av tåget, och jag mitt dumma nöt frågade genast oroligt var de brukar hålla till. Skärpning.
Annars finfin kväll med grillad mat. Sötpotatisen blev något bränd på grillen, men i rättvisans namn var det faktiskt överkurs att grilla sådana. En bit började inte brinna, och den var mycket god.
Roséboxen gick i retur eftersom vännen i Skurup inte dricker värst mycket. Under kvällen lyckades hon med konststycket att dricka ett halvt glas vin på fyra timmar. Ska gå kurs hos henne när jag blir gravid.
Skånetrafiken idag har haft en stabil dag. En buss var till och med lite tidig. Kors i taket. Jag förstår inte. Hade jag varit pendlare hade jag skrivit såååå många arga insändare. Jag trodde bussarna i Dublin var illa, men vår lokaltrafik tangerar just nu åt u-landshållet. I Dublin fanns det visst en busstidtabell. Men det enda den ville förmedla var när bussen gick från ändhållplatsen. Variationerna var oändliga utefter sträckan Malahide-Dublin. En bra dag tog resan 15 minuter blankt, och en dålig dag mellan 30 minuter och en och en halv timme.
En dag när jag skulle till jobbet hade Dublin drabbats av sin värsta snöstorm på många, många år. In all fairness är det inte rättvist att klanka ner på dem för att bussen den dagen överhuvudtaget inte dök upp alls. De är inte så vana vid snö, och det var mycket av varan, till och med med (syd)svenska mått mätt.
Jag gick hem igen, tinade upp, fick skäll från chefen på telefon för att jag inte kommit in. Dublins pubar slår ner hårt på sjukfrånvaro, snöstorm eller ej. Därefter tvingades jag umgås med de haschrökande spanjorerna hela dagen. Det var kallt i huset, men vi gjorde trots allt snögubbar på bakgården. Med snoppar. Det insisterade spanjorerna på att ha med, för de hade aldrig gjort snögubbar tidigare. Sedan drack vi väldigt mycket vin och tände en brasa. Spanjorerna lagade mat till oss och plågade oss med gitarrspel. Det var enda gången jag tror att de faktiskt menade väl. Maten var god, men gitarrplonket var en slags tortyr. Berättelse från min skattkammare. Nu går hon och lägger sig.
Annars finfin kväll med grillad mat. Sötpotatisen blev något bränd på grillen, men i rättvisans namn var det faktiskt överkurs att grilla sådana. En bit började inte brinna, och den var mycket god.
Roséboxen gick i retur eftersom vännen i Skurup inte dricker värst mycket. Under kvällen lyckades hon med konststycket att dricka ett halvt glas vin på fyra timmar. Ska gå kurs hos henne när jag blir gravid.
Skånetrafiken idag har haft en stabil dag. En buss var till och med lite tidig. Kors i taket. Jag förstår inte. Hade jag varit pendlare hade jag skrivit såååå många arga insändare. Jag trodde bussarna i Dublin var illa, men vår lokaltrafik tangerar just nu åt u-landshållet. I Dublin fanns det visst en busstidtabell. Men det enda den ville förmedla var när bussen gick från ändhållplatsen. Variationerna var oändliga utefter sträckan Malahide-Dublin. En bra dag tog resan 15 minuter blankt, och en dålig dag mellan 30 minuter och en och en halv timme.
En dag när jag skulle till jobbet hade Dublin drabbats av sin värsta snöstorm på många, många år. In all fairness är det inte rättvist att klanka ner på dem för att bussen den dagen överhuvudtaget inte dök upp alls. De är inte så vana vid snö, och det var mycket av varan, till och med med (syd)svenska mått mätt.
Jag gick hem igen, tinade upp, fick skäll från chefen på telefon för att jag inte kommit in. Dublins pubar slår ner hårt på sjukfrånvaro, snöstorm eller ej. Därefter tvingades jag umgås med de haschrökande spanjorerna hela dagen. Det var kallt i huset, men vi gjorde trots allt snögubbar på bakgården. Med snoppar. Det insisterade spanjorerna på att ha med, för de hade aldrig gjort snögubbar tidigare. Sedan drack vi väldigt mycket vin och tände en brasa. Spanjorerna lagade mat till oss och plågade oss med gitarrspel. Det var enda gången jag tror att de faktiskt menade väl. Maten var god, men gitarrplonket var en slags tortyr. Berättelse från min skattkammare. Nu går hon och lägger sig.
Kommentarer
Trackback
