En hyllning till Skånetrafiken

Jag säger som Herr Nilsson i Madicken (Allan Edwall, Abbes far. Keep up.): Vid tider som den här känner jag livet i mig.

Klaga allt ni vill, men det här är det bästa. Livet just nu är som att vara utomlands, bara det att man bor hemma med alla bekvämligheter, man kan dricka vattnet i kranen och man behöver inte hitta kattvakt. Jag älskar att sitta på balkongen till sent på kvällen utan att frysa, jag älskar att folk på gatan ler utan anledning och jag älskar när svetten rinner ner längs ryggen bara man diskar ett glas.

Modern har varit på besök sedan i fredags kväll och har just lämnat oss för Ängelholm. I fredags åt vi musslorna till höger och igår upplevde vi Skånetrafiken i sin allra värsta form. Vi var mycket tidigt ute för att åka till Köpenhamn. Tro mig om ni vill, men resan mellan Nobeltorget och Köpenhamn tog tre timmar.
På Malmö C klockan 10.20 färdiga för avresa var tåget 10.42 inställt. Nästa tåg skulle gå 11.02. Gott och väl. Vi ställer oss i god tid på spår 8 där tåget ska gå. Efter fem minuter: spårändring. Vi går snällt till spår 10. Långt fram på spår 10. Efter fem minuter: Tåget är försenat med tio minuter. En minut senare: Spårbyte till spå 8. Vid det här laget var vi ca 500 personer som väntade. En skock med folk ska plötsligt gå till ett annat spår. Vi hamnar sist eftersom vi varit så begåvade (?) att vi gått långt fram på perrongen för att komma åt finfina sittplatser.
När vi nästan är framme vid spår 8 (post tjock man som plötsligt skulle gå emot hela strömmen för att se tidtabell till Simrishamn på väggen. Varför ska de alltid till Simrishamn?) får vi ett nytt meddelande i högtalaren: Spårbyte. Till spår 10. För femhundrade gången. Vid det här laget blev nog merparten av passagerare övertygade om att det satt en jävligt skojfrisk människa vid mikrofonen framför en jätteskärm med överblicksbild över vår fåraktiga skock som snällt knallade fram och tillbaka mellan två spår i 35-gradig värme. Vi hamnade dock plötsligt väldigt fördelaktigt längst fram i skocken. (Se killen som jobbar på Skånetrafiken framför er: Hehehe, kolla här hur jag får de här passagerarjävlarna att gå fram och tillbaka fyra gånger mellan två olika spår. Kolla hur de svettas och försöker låta bli att tappa fattningen! Ooh, kolla in de där kuferna med cyklar mitt i alltihopa! Åh, se, där var en som trillade!)
Efter att ha bevittnat en mindre begåvad man i permobil samt en lätt berusad man i full kostymsvid som hade en dispyt om vem som skulle komma på tåget först samt hur man bäst skulle få på permobilen, kom vi äntligen på det förbaskade tåget. Jag ska inte tråka ut er med berättelsen om hur tåget efter en eon av tid rullade en kilometer och sedan stod still i tjugo minuter utanför Entré. Inte heller ska jag tråka ut er med historien om de två stortjutande flickorna och den gråtfärdiga modern som satt mitt emot oss.

Iallafall, som sagt, tre timmar senare, var vi äntligen framme i Köpenhamn. Vi åt lunch på vår traditionella italienska restaurant vid... en kyrka off Ströget. Inte toppenmat, men supermysigt ställe med bra stämning och världens trevligaste uteservering.

Idag har vi varit på utflykt till Ystad. Nedan ser ni min fina mamma, för en gångs skull utan svarta kläder.

Nu sitter jag på balkongen och njuter av åskvädret.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!