Svammel
Maken sittter i skogen och tittar på rådjur och väntar på att få skjuta en vild gris. Jag har just kommit hem från den femtontusende arbetsdagen denna månaden. Känns det som iallafall. Semestern lyser med sin frånvaro.
Idag har jag torkat upp en fascinerande riklig kaskadspya som fanns nästan överallt på en radie av fem kvadratmeter runt det kräkande objektet (patient). Jag är outgrundligt tacksam mot den som rekommenderade mig att sätta på mig gummistövlar vid torkandet. Nog för att mina arbetsskor luktar bäver, men varför lägga till aromen (och den fysiska närvaron) av spya? Efter upptorkandet och renbäddandet och duschandet luktade det spya på hela jobbet i cirka två timmar. Eller så hade lukten satt sig i mina kläder så att det var jag som luktade.
Imorgon ska jag och Tovan bronkoskopera patienter (två) och på eftermiddagen ska jag hämta moderskapet som kommer hit på besök över helgen. Jag och maken bjuder på musslor och Sancerre (en i mina ögon snuskigt dyr flaska vin, 150 spänn). Sedan ska vi kampera ihop alla tre på våra 56 kvadratmeter. 56 kvadratmeter är inte så stort, så det brukar räcka med helgbesök för att alla inblandade parter ska vara nöjda.
Om jag ska uttrycka en åsikt om fotbolls-VM så hoppas jag att Spanien förlorar mot... jag vill säga Holland. Har mycket tråkiga erfarenheter av spanjorer från min Irlandstid. De pratar ruskigt dålig engelska, och för att vara helt ärlig så var de lite av en mardröm att dela hem med.
Klockan halvett en vanlig natt började de laga mat, givetvis ackompanjerade av gitarr. Förståelsen för att vanligt folk skulle sova/upp och jobba existerade inte. De hade också en enorm förkärlek för att röka på både i tid och otid. En dag när jag kom hem från jobbet blev jag hög bara av att gå in i hallen. Huset verkade köra generalrepetition inför sin roll som dimman i Lützen.
Som om inte detta är nog var de usla kunder. Sex spanjorer kunde lätt dela på en flaska läsk (på puben där jag jobbade) i ca fyra timmar UTAN ATT DEN TOG SLUT förrän de precis skulle gå. Som dricks fick man plocka upp en biljon bitar av de ölunderlägg som den samlade skaran hade pillat sönder under sitt maratonbesök samt tömma ett askfat med en triljon cigarettfimpar (det de inte lägger ner på mat och dryck verkar de lägga ned på cigaretter. Egenrullade, givetvis, men ändå). Hemma däremot gick det utmärkt att äta upp allt innehåll i kylen under en eftermiddags sittning. Den mat som alla i hushållet varit med och betalat för och som skulle räcka en vecka.
Så, with all due respect, för att jag är en långsint människa som aldrig glömmer, hoppas jag att Holland vinner. De röker ju också på, men de kan iallafall ge dricks och har roliga namn, som typ Gerben. Har ingen vetrenskaplig bevisning för detta, men jag är nästan helt säker på att holländare inte pillar sönder ölunderlägg när de är på krogen.
Idag har jag torkat upp en fascinerande riklig kaskadspya som fanns nästan överallt på en radie av fem kvadratmeter runt det kräkande objektet (patient). Jag är outgrundligt tacksam mot den som rekommenderade mig att sätta på mig gummistövlar vid torkandet. Nog för att mina arbetsskor luktar bäver, men varför lägga till aromen (och den fysiska närvaron) av spya? Efter upptorkandet och renbäddandet och duschandet luktade det spya på hela jobbet i cirka två timmar. Eller så hade lukten satt sig i mina kläder så att det var jag som luktade.
Imorgon ska jag och Tovan bronkoskopera patienter (två) och på eftermiddagen ska jag hämta moderskapet som kommer hit på besök över helgen. Jag och maken bjuder på musslor och Sancerre (en i mina ögon snuskigt dyr flaska vin, 150 spänn). Sedan ska vi kampera ihop alla tre på våra 56 kvadratmeter. 56 kvadratmeter är inte så stort, så det brukar räcka med helgbesök för att alla inblandade parter ska vara nöjda.
Om jag ska uttrycka en åsikt om fotbolls-VM så hoppas jag att Spanien förlorar mot... jag vill säga Holland. Har mycket tråkiga erfarenheter av spanjorer från min Irlandstid. De pratar ruskigt dålig engelska, och för att vara helt ärlig så var de lite av en mardröm att dela hem med.
Klockan halvett en vanlig natt började de laga mat, givetvis ackompanjerade av gitarr. Förståelsen för att vanligt folk skulle sova/upp och jobba existerade inte. De hade också en enorm förkärlek för att röka på både i tid och otid. En dag när jag kom hem från jobbet blev jag hög bara av att gå in i hallen. Huset verkade köra generalrepetition inför sin roll som dimman i Lützen.
Som om inte detta är nog var de usla kunder. Sex spanjorer kunde lätt dela på en flaska läsk (på puben där jag jobbade) i ca fyra timmar UTAN ATT DEN TOG SLUT förrän de precis skulle gå. Som dricks fick man plocka upp en biljon bitar av de ölunderlägg som den samlade skaran hade pillat sönder under sitt maratonbesök samt tömma ett askfat med en triljon cigarettfimpar (det de inte lägger ner på mat och dryck verkar de lägga ned på cigaretter. Egenrullade, givetvis, men ändå). Hemma däremot gick det utmärkt att äta upp allt innehåll i kylen under en eftermiddags sittning. Den mat som alla i hushållet varit med och betalat för och som skulle räcka en vecka.
Så, with all due respect, för att jag är en långsint människa som aldrig glömmer, hoppas jag att Holland vinner. De röker ju också på, men de kan iallafall ge dricks och har roliga namn, som typ Gerben. Har ingen vetrenskaplig bevisning för detta, men jag är nästan helt säker på att holländare inte pillar sönder ölunderlägg när de är på krogen.
Kommentarer
Trackback
