Champagne!
Champagnen är uppkorkad! Håkan är vaken, rörlig och, låt oss inte sticka under stol med detta, jävligt förbannad. Personalen på IVA är långt mer än underbar, alla yrkeskategorier inkluderade. Håkan ville slå dem på käften, men han vet förstås inte riktigt var han är ännu, så han är exkulperad.
Underbara Dr IVA berättade för mig idag att ca fem procent av dem som får ett hjärtstillestånd utanför sjukhuset inte klarar sig. Vi är fantastiskt glada över att Håkan är en del av de fem procenten.
Vi har varit där nästan hela dagen, och nu får vi inte vara kvar mer för att han ska vila. Så vi åkte hem och öppnade vår champagneflaska. Finns det någon bättre anledning till att öppna en flaska bubbel som sparats länge?
Vi är också dödströtta och en smula gråtmilda. Det som känns som en veckas anspänning just har släppt.
Bra grejer att bära med sig är hur personalen på IVA beter sig. Jag tror nog inte att jag är en dålig sjuksköterska, men att vara anhörig sätter vården i ett annat perspektiv. De har ett lugn och en omsorg som är mer än beundransvärd. Detta är supermärer, men det har funnits mycket gott att hämta ur denna hemska situation. Nu har jag svamlat klart och ska återgå till firande och lättnad. Än en gång, mina oändliga tack till alla som stöttat oss i detta!
